Family tree of Ramsay of Dalhousie and Ramsay of Bamff
Kommentar om släktträdet ovan.
Felaktigt har man sökt anfadern "Alexander" när rätta varit William d.v.s. namnet är farfars enligt skotsk kotym. En annan detalj som stöder detta är ringen i örnens näbb. I skottland fick femte sonen = William detta tillägg. Halvmånen kom till åt andra sonen av Balnabreich. Sålunda hade Hans dessa båda tillägg i sitt vapen.
Det fanns två John Ramsay till Balnabreiche. Lindsay familjebok nämner att man sålt jordområde till John Ramsay of Balnabreiche 1629. En J. Ramsay of Balnabreiche underskriver rekommendationsbrevet 1623, om John Ramsay och släktens äkthet. Knappast bevisade man själv, att man var John Ramsay! En John Ramsay of Balnabrech nämns i en petition 17.9.1641, där en Alexander Ramsay nämner sin avlidne far John. Detta tyder på att "vår" John tog namnet Hans - för att inte blandas med denna John, som hade samma namn.
Ur rekommendationsbrevet framgår att Ramsay vittnen går under "Dalhousie", fastän de representerade Balmane, Bamff, Arbikie, Ardownie, Orgill och Balnabreche. Dalhausie ättling var alla, som hade släktband till Dalhousie - inte endat huvudlinjen.
Tomas Annand (se Ramsay Bamff bok; s. 190) bevisar att hans tant/syster Mathilda Annand gift sig med en Alexander Ramsay till Dalhousie ättling.
Blair har skrivit en bok ca 80 sidor om Ramsay of Balnabreich där denna sida visas i bilden ovan. Dessutom har Burke nu tillagt denna gren.
Kort
lista över Ramsay släkten
1000-
talet Tyskar/Fransmän eller vikingar i Normandiet?
1066
Kom över till England med Wilhelm erövraren?
1140
Simundus de Ramseia en fransk adelsman tjänade Kung David I
1140-1280
Ramsay släkten fick förläningar, och dessutom genom gifte till Maule släkten.
1280
Ramsay bygger indre delen av Dalhousie slottet bl.a. ”flaskfängelset”
1296
Kung Edward I besöker slottet före slaget vid Falkirk, där Wallace förlorar
Följand
Ramsay underskriver ”Ragman rolls 1296”
Rammefeye
(Ramefeye), Adam, de (del counte de Fyf).
Rammefeye,
Andreu de (del counte de Ergayl).
Rammefeye,
Dunkan de (perfone del Eglife de Loghore).
Rammefeye,
Johan de (del counte de Fyf).
Rammefeye,
Johan fiz Nece de (del counte de Fyf).
Rammefeye,
Margarete de (del counte de Berewyk).
Rammefeye,
Robert de (del counte do de Berewyk).
Rammefeye,
Thomas de (del counte del Anegos).
Rammefeye,
William de (del counte de Edeneburgh).
Rammefeye,
William de (del counte de Fyf).
Rammefeye,
Sire William de (del counte de Edeneburgh).
1320 William
Ramsay underskriver Declaration of Arbroath
1342 Alexander Ramsay blir inmurad i Hermitage
1355 William Ramsay slår engelsmännen vid Misbet Moor
1400 Dalhousie
motstår sex månaders beleägring av Henrik IV. Ramsay dör vid slage vid
Homlon Hill, vilket Shakespeare nämner i ”Henry IV”
1435 Alexander
Ramsay ledde en
1480-talet John Ramsay utnämndes till ”Lord Botwell” , men förlorade titeln pga ”förräderi”
1513 Alexander
Ramsay dör vid slaget vid
1568 Laird of Dalhousie träffar ”Mary Queen of Scots” och kämpar för henne.
1600 John Ramsay dödar Earlen av Growie, som försökt kidnappa kungen.
1601 Kung James
VI besöker Dalhousie och blir Kung James I över
1603 Ramsay namnet antogs av en del MacGregor, när namnet förbjöds pga massaker av Calhoun-ätten
1618 George
Ramsay blir adlad till Lord Ramsay of
Ätten
Ramsay förekommer urkundligt i Skottland sedan 1140 i Simundus [Simon] de
Ramsays person (nämnd ännu i en urkund från åren 1189/96)[1],
men ättemedlemmarnas inbördes skyldskap är under de närmaste seklerna blott
delvis känd. Så kan Dalhousiegrenens härstamning icke ledas längre än till
Sir Alexander Ramsay, till Dalhousie (i grevskapet Midlothian), omn. 1421 och död
före 1465, ehuru en William de Ramsay redan under 1200-talets förra hälft
innehade godset (urspr. Dalwolsy). Den på svenska och finska riddarhusen
introducerade ätten Ramsay uppgives utgöra en gren av huset Dalhousie i ett för
ätten 1623 utfärdat bördsbrev[2].
Enligt ättartavlorna var den i Sverige 1633 naturaliserade Hans Ramsays, d. på
Ihamäki i Somero 1649, farfar en »William Ramsay, den föregåendes [Alexander
Ramsays, till Dalhousie][3]
yngste son; gift med Joneta Lindsay, dotter av sir David Lindsay of Edyel»[4].
I PAULs
Scots Peerage III, 1906, s. 20, återfinnes hon tillhörande earlarnas av
Crawford hus: »Janet [Lindsay], wife of Ramsay of Balnabreich». Mannens
förnamn nämnes tyvärr icke, men hennes föräldrar voro Sir David Lindsay,
till Beaufort (i Inverness-shire) och Edzell (i grevskapet Forfar), omn. 1/9
1475, då han av sin kusin 5. earlen av Crawford, sedermera hertig av Montrose,
erhöll rätten till baroniet Ferne, 11/1 1487, då han satt i parlamentet som
baron och riddare, och 19/8 1512, då han erhöll kunglig underskrift till rätt
över hela Glenesk, men var död 1529, och hans 2:a hustru Elizabeth Spens, d.
1532, dotter till lairden av Bodum (samt omgift med John Anstruther, till
Anstruther). Sir David Lindsay var sonson till 3. earlen av Crawford[5]
och son till en yngre bror till 4. earlen, vars son var den ovannämnde 5.
earlen, 18/5 1488 kreerad hertig av Montrose, vilken titel han förlorade redan
17/10 s. å. tillföljd att han under tiden stridit mot konungen (Jakob III).
Det synes som om William Ramsay till Balnabreich som yngste son (enligt bördsbrevet
av 1623) förlänats med detta gods, som måhända blott av honom innehafts[6].
I det minutiöst noggranna personregistret till PAULs
Scots Peerage återfinnes ingen annan medlem av huset Ramsay som skrivit sig
till Balnabreich, ej heller finnes en dylik linje behandlad i den genealogiska
litteraturen enligt MARGARET
STUART,
Scottish Family History, 1930, vilken anför talrika andra ättegrenar inom
huset Ramsay. Avsikten med denna korta artikel har varit att fästa uppmärksamheten
vid godset Balnabreich till ledning för framtida forskningar berörande ätten
Ramsays äldsta led.
Som
en kuriositet kan framhållas, att William Ramsays till Balnabreich hustru Janet
Lindsay var sonsons sonsons dotter till prinsessan Johanna (Katarina 1.
Elisabet) av Skottland i hennes gifte (ca. 1380) med Sir David Lindsay, till
Glenesk[7],
sedan 21/42/5 1398 1. earl av Crawford[8],
och dotter till den förste konungen av huset Stuart (Stewart) Robert II, d.
1390, i hans 2:a gifte med Eufemia, dotter till Hugh, earl av Ross.
I
en not [9]
i PAULs
Scots Peerage III, ss. 95-96, finnes följande omnämnande beträffande den 1633
i Sverige naturaliserade Hans Ramsay (d. 1649): »A John Ramsay, who became the
ancestor of the Ramsays of Sweden, Finland, and Russia, and who died in 1657 in
his hundredth year, is claimed as the son of George Ramsay. Sir James Ramsay,
the famous 'Black Ramsay', who defended
Denna
utläggning torde såsom författaren även försiktigt framhåller ej äga
riktighet. Enligt det ofta åberopade bördsbrevet var den naturaliserade Hans
Ramsays far den i Riga före 16/5 1576 avlidne Alexander Ramsay, som sommaren
1573 över Göteborg anlände till Sverige. Bördsbrevets uppgifter måste i
denna punkt givas ett avgörande företräde, då det ju gäller den
naturaliserades fader. Dennes hustru enligt ättartavlorna »Matilda Anand,
dotter av översten för k. gardet i Skottland Andrew Tomasson Anand av huset
Persie, och Helena Robertsdotter Strachane af Brigtoun», har ej kunnat
identifieras. Namnet Anand bör lyda Annand (åtminstone grenar till
Auchterellon, Kellie, Kinquhery, Melgum (Melgund), Octerellon och Sauchie har
funnits); det senare Strachan of Brigton (ej utredd, talrika andra
grenar däremot nog). Den av PAUL
supponerade fadern till Hans Ramsay var George Ramsay, till Dalhousie, död 2/12
1580, och gift med lairdens av Waughton dotter Elizabeth Hepburn, död i dec.
1571, farfadern åter Nicolas de Ramsay, till Dalhousie, Carnock (i grevskapet
Fife), Foulden och Keringtoun, död före 9/5 1555, då sonen George redan var
laird, gift 1:o med Isabella Livingston, i hennes 2:a gifte, dotter av Robert
Livingston, till Drumry, och 2:o 5/11 1552 med Christian Ross, även i hennes
2:a gifte, dotter till Ninian Ross, 3. lord Ross (of Halkhead). Nicolas de
Ramsay åter i sin tur var sonsons sonsons son till den förste kände
stamfadern för linjen Dalhousie, Sir Alexander Ramsay, till Dalhousie, omn.
1421, död före 1465 (se ovan).
Noter[1] BURKE's Peerage and Baronetage 1937 I, s. 701; jfr även JAMES BALFOUR PAUL, The Scots Peerage III, 1906, s. 87.[2] ELGENSTIERNA, Ättartavlor VI, s. 140.[3] Denne kan ej identifieras i något här tillgängligt arbete av BURKE, ej heller hos PAUL. Om hans hustrus f. Guthrie till Hiltoun ätt se BURKE, Landed Gentry 1937, s. 998.[4] I ELGENSTIERNAs Ättartavlor äro de skotska ortsnamnen ofta förvanskade: Edyel pro Edzell, Hilletoun pro Hiltoun, Idingtoun pro Edington, Colluthie torde avse Coalstoun, Wauchtrum Waughton.[5] Hans hustru Marjory Ogilvy var dotter till Alexander Ogilvy, till Auchterhouse (av den gren av huset som 1639 erhöll earlvärdigheten av Airlic), vars mor uppges ha varit Isabel Ramsay, dotter till Sir Malcolm Ramsay, lord av Auchterhouse, vars plats inom den Ramsayska familjen ej är känd. Se PAUL, a. a. I, 1904, s. 108.[6] Något senare skrev sig Robert Carnegie, d. före 1593, till Balnabreich. Se PAUL, a. a. VIII, 1911, s. 58 (Carnegie, Earl of Southesk).[7] Hans mor, faderns Sir Alexander de Lindsays, lord av Glenesk, 1:a hustru var Katherine, dotter till Sir John Stirling, till Glenesk (i grevskapet Forfar), riddare. Det var således genom detta gifte som både Glenesk och Edzell övergingo till ätten Lindsay. Se PAUL, a. a. III, s. 13.[8] Hans styvmor, faderns 2:a hustru, Marjory Stewart var brordotter till konung Robert II (dotter till Sir John Stewart till Railston [Ralstoun] eller Cunningham).[9] Jfr ELGENSTIERNA, a. a. VI, s. 140, ingressen.Genos 16(1945), s. 88-90 © Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland